Snön kom tillbaka, lagom till att jag började hoppas på en lure coursing-träning. Nu blir det till att åka långt för sådana aktiviteter, men annat var å andra sidan inte att vänta. Det är trots allt vinter nu.
Så, istället för att deppa så försöker vi ha kul i snön! Det är dock lättare sagt än gjort med två hundar som inte är direkt gjorda för vinterklimat.
Under natten till onsdag snöade det massor. Jag och dårarna tog oss ut till vackra fält på onsdagen och tanken var att de skulle få leka ordentligt där. Ebrah var otroligt glad! Aysu däremot, hon frös något extremt även med täcke på. Det blir så när det blåser, trots att det bara var ca 8 minusgrader. När Aysu fryser så vill hon inte röra på sig, inte alls.
Igår åkte vi istället till skogen. Tanken var att vi inte skulle känna av eventuell vind lika mycket. Det gjorde vi inte heller. Trots dubbla (varma) täcken så frös Aysu om hon höll sig för lugn och eftersom Ebrah dog “stora snöklumpsdöden” så sprang hon inte speciellt mycket, började frysa och var allmänt olycklig. När Ebrah får snöklumpar under tassarna blir hon nämligen handikappad. Hon kan inte röra sig, slickar bara på tassarna (vilket ju gör allt värre) och om jag försöker hjälpa henne så skriker hon så in i helvete att mina öron trillar av samtidigt som hon sprattlar så mycket att jag blir rädd att hon ska skada sig själv.
Innan Ebrah dog stora snöklumpsdöden så hann de ändå leka en del, och tur var väl det, för idag är det svinkallt ute. -19 visar termometern och det betyder att hundarna inte får vara lösa samt att vi behöver ett halvt ton kläder på oss under promenaderna. För promenader tar vi ändå! Det gäller bara att klä sig rätt. Det är åtminstone vackert ute nu.
Guldsaluki 