Den senaste veckan…

Något borde skrivas, det vet jag. Hjärnan svämmar över av tankar på allt möjligt och ändå är det så svårt att knåpa ihop en text till bloggen. Känner ni igen er?

För min egna skull ska jag därför passa på att skriva om vad som hänt här sedan tävlingen förra helgen. Vi har faktiskt gjort saker. Det är inte bara vila, vila, vila för att tävlingssäsongen råkar vara över för i år.

Ebrah och jag har tränat lite rallylydnad utomhus. Det finns faktiskt film på det och jag ska göra mitt bästa för att få in filmen här senast till helgen. Vi har tränat flera gånger och jag har belönat med leksaker varje gång. Ibland har det bara varit “plocka upp en pinne under skogspromenaden och be om några meters fotgående”, ibland har det varit mer planerad träning på en fotbollsplan eller liknande.

Det viktiga med vår träning är att det sker på olika platser, vid tillfällen då Ebrah inte väntar sig att vi ska träna. Hon behöver inte bara bli mer störningstålig, hon behöver även vänja sig vid att träna på för henne oväntade platser, på platser som hon inte förknippar med träning. Det känns jättebra att ha kommit igång med den träningen direkt efter tävling.

Hundarna har även fått roa sig med en aktiveringsleksak. Det är som en stor träplatta med olika luckor och grejer där jag kan gömma godis åt dem. Aysu älskar den och det hörs lång väg hur hennes nos arbetar på högvarv för att lista ut var godisarna gömmer sig. Hon är dock inte den med bäst tålamod, så när hon kommit på var en godis gömmer sig, då gör hon allt på en gång. Hon krafsar hårt, biter, slår, försöker kasta iväg hela plattan (jag håller dock i den)… Efter ett tag lyckas hon ju få bitarna och när alla är uppätna går hon direkt till sängen för att sova.

Jag har gått skogspromenader där Ebrah fått vara mer i koppel än vanligt. Hon har börjat ta ut svängarna lite väl mycket nämligen, så hon får gå i flexi när hon inte leker intensivt. Med flexit på har jag en “livlina” och kan träna inkallning, påminna om att hon inte ska sticka iväg osv. Hon gör inga dumheter när hon leker, utan det är just när hon småskuttar runt och vilar upp sig som hon hittar på hyss, inte alltid lyssnar när jag visslar och liknande. Typiskt unghund kanske. Aysu lyssnar fortfarande utmärkt på alla mina kommandon, så hon går lös hela tiden som vanligt. Mycket behagligt.

Justja. Ebrah har glömt bort hur man uppför sig när inte matte håller koll också. När hon ska vara ensam (med Aysu) under tiden jag går ut för att göra något annat, då äter hon saker. Hon tuggar framförallt på pennor eller papper. Uttråkad verkar det som, för jag märker ingen tendens till stress eller osäkerhet. Om jag känner igen det där? Oh yes… Hon är väldigt lik sin moster…

Snart är hundmaten slut här hemma. Eller.. kanske inte. Men Ebrahs favoritmat börjar ta slut. Därför ska jag svänga förbi djuraffären om någon dag, köpa lite mer och då passa på att köpa någon nackkota eller annat kul. Jag tror att Ebrah behöver få lite “jobbig” mat igen. Senaste tiden har hon mest ätit vom og hundemat eftersom jag kom över en hel del sådant till väldigt bra pris.

Kort sagt: allt fortsätter ungefär som vanligt här. Vi tränar lite, går långpromenader och försöker bli bättre på allt. På söndag är det dags för utställning. Då ska Ebrah till Stora Sthlm och ställas i unghundsklass för att bli klar med det som behövs till lure coursingen. Ett very good är vad som behövs. Får hon det så kan jag åka hem sedan.

Advertisements
This entry was posted in Vardagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s