Dags att fjanta runt i ring…

Ja, nu är det bara någon enstaka dag kvar till “Stora Stockholm”, eller “Stockholm hundmässa” som den nu heter. Vi ska till Älvsjömässan i alla fall. Det har jag koll på.

Jag ska vänta med mina långa skriverier om utställningshat till efter helgen, hoppas på att alla domare dömer fram underbart fina, sunda och trevliga hundar samt hoppas att alla människor är snälla mot varandra och sina hundar… Jag ska hoppas på mängder av bra erbjudanden i olika montrar och med lite tur hinner jag kika på rallylydnaden också.

Det kommer vara människor där som jag känner, några ytligt bekanta och folk som följer mig/hundarna på olika sociala medier. Jag hoppas på att få prata med många, hoppas att de som känner igen mig eller Ebrah kommer fram för att prata lite osv.

Kort sagt hoppas jag på en rolig helg.

Ebrah kommer ställas ut på söndagen. Då ställer jag i unghundsklass och hoppas på ett very good så att hon är klar för eventuella lure coursing-meriter i framtiden. Syskon och släktingar kommer. De ska vi såklart hälsa på.

På lördagen kommer vi vara där under morgonen/förmiddagen, bara för att gå runt lite, titta i montrar och bekanta oss med stället. Vi ska kolla på parkeringsplatser, olika ingångar, rastningsområden m.m. Det kan vara bra inför söndagen.

Aysu då? Hon slipper följa med. Istället kommer hon få sova i soffan hos min mor. Det blir skönt för henne att slippa stimmig miljö med en miljard hundar överallt.

Ebrah är i alla fall inte lika tjock som vid förra utställningen, så ja, det kanske går bra? Vem vet?

Posted in Vardagen | Leave a comment

Den senaste veckan…

Något borde skrivas, det vet jag. Hjärnan svämmar över av tankar på allt möjligt och ändå är det så svårt att knåpa ihop en text till bloggen. Känner ni igen er?

För min egna skull ska jag därför passa på att skriva om vad som hänt här sedan tävlingen förra helgen. Vi har faktiskt gjort saker. Det är inte bara vila, vila, vila för att tävlingssäsongen råkar vara över för i år.

Ebrah och jag har tränat lite rallylydnad utomhus. Det finns faktiskt film på det och jag ska göra mitt bästa för att få in filmen här senast till helgen. Vi har tränat flera gånger och jag har belönat med leksaker varje gång. Ibland har det bara varit “plocka upp en pinne under skogspromenaden och be om några meters fotgående”, ibland har det varit mer planerad träning på en fotbollsplan eller liknande.

Det viktiga med vår träning är att det sker på olika platser, vid tillfällen då Ebrah inte väntar sig att vi ska träna. Hon behöver inte bara bli mer störningstålig, hon behöver även vänja sig vid att träna på för henne oväntade platser, på platser som hon inte förknippar med träning. Det känns jättebra att ha kommit igång med den träningen direkt efter tävling.

Hundarna har även fått roa sig med en aktiveringsleksak. Det är som en stor träplatta med olika luckor och grejer där jag kan gömma godis åt dem. Aysu älskar den och det hörs lång väg hur hennes nos arbetar på högvarv för att lista ut var godisarna gömmer sig. Hon är dock inte den med bäst tålamod, så när hon kommit på var en godis gömmer sig, då gör hon allt på en gång. Hon krafsar hårt, biter, slår, försöker kasta iväg hela plattan (jag håller dock i den)… Efter ett tag lyckas hon ju få bitarna och när alla är uppätna går hon direkt till sängen för att sova.

Jag har gått skogspromenader där Ebrah fått vara mer i koppel än vanligt. Hon har börjat ta ut svängarna lite väl mycket nämligen, så hon får gå i flexi när hon inte leker intensivt. Med flexit på har jag en “livlina” och kan träna inkallning, påminna om att hon inte ska sticka iväg osv. Hon gör inga dumheter när hon leker, utan det är just när hon småskuttar runt och vilar upp sig som hon hittar på hyss, inte alltid lyssnar när jag visslar och liknande. Typiskt unghund kanske. Aysu lyssnar fortfarande utmärkt på alla mina kommandon, så hon går lös hela tiden som vanligt. Mycket behagligt.

Justja. Ebrah har glömt bort hur man uppför sig när inte matte håller koll också. När hon ska vara ensam (med Aysu) under tiden jag går ut för att göra något annat, då äter hon saker. Hon tuggar framförallt på pennor eller papper. Uttråkad verkar det som, för jag märker ingen tendens till stress eller osäkerhet. Om jag känner igen det där? Oh yes… Hon är väldigt lik sin moster…

Snart är hundmaten slut här hemma. Eller.. kanske inte. Men Ebrahs favoritmat börjar ta slut. Därför ska jag svänga förbi djuraffären om någon dag, köpa lite mer och då passa på att köpa någon nackkota eller annat kul. Jag tror att Ebrah behöver få lite “jobbig” mat igen. Senaste tiden har hon mest ätit vom og hundemat eftersom jag kom över en hel del sådant till väldigt bra pris.

Kort sagt: allt fortsätter ungefär som vanligt här. Vi tränar lite, går långpromenader och försöker bli bättre på allt. På söndag är det dags för utställning. Då ska Ebrah till Stora Sthlm och ställas i unghundsklass för att bli klar med det som behövs till lure coursingen. Ett very good är vad som behövs. Får hon det så kan jag åka hem sedan.

Posted in Vardagen | Leave a comment

Vi lyckades! :D

Ja, det kräver en smiley i rubriken, trots att jag vanligtvis håller mig borta från smileys i bloggen. Egentligen vill jag slänga in en hel hög av smileys, alla tänkbara glada varianter på sådana som finns. Ändå hade det inte räckt till för att beskriva hur glad jag är nu (inte heller hur trött jag är, men så blir det efter en lång dag).

Visst kändes det galet att vakna innan soluppgången och åka iväg för att tävla rallylydnad. Förväntningarna var, som nämnts tidigare, extremt låga.

Väl på plats fick vi en bra plats för buren. Det visade sig också att banan var en sådan som borde passa oss bra. Jag utnyttjade som vanligt varje sekund av banvandringen och kände mig sedan ganska lugn ändå.

Ebrah var först ut av mina två. Precis som jag misstänkte så hade hon fokus på allt annat än mig idag. Det var roliga dofter, roliga skyltar, roliga hundar runt banan, roliga koner, roliga människor… Det kändes som om hon for runt som en tornado med nosen i backen, men på något vis tog vi oss ändå genom banan.

Aysu var inte alls glad i början av dagen, tyckte att alla andra hundar var läskiga och än en gång var jag glad åt att ha en bur till henne. När hon suttit där en stund, fått fundera lite, blivit rastad en gång, fått leka lite i en lugn del av hallen och vilat lite till i buren, då var hon faktiskt avslappnad.

Tyvärr var det väldigt(!) trångt där vi skulle gå in på banan, så jag kunde inte på något vis peppa igång henne utanför banan som jag brukar, vi stod mest stilla och hoppades på att inte bli översprungna… Därför fick vi inte heller någon bra start, hon var inte med mig utan nosade också runt en del.

På något vis lyckades jag fånga upp situationen och efter skylt nr 2 fick vi bara avdrag vid ett moment, vilket var för ett sträckt koppel. (åter igen, jag hatar koppel)

Eftersom jag inte ville höra funktionärerna säga “Först de som inte riktigt lyckats…” i kombination med Ebrahs namn (funktionärer tenderar att tro att allt förutom kvalificerande resultat är ett misslyckande) så valde jag att packa bilen vid prisutdelningen. Bilpackningen var klar samtidigt som prisutdelningen och då gick jag för att hämta mina protokoll.

Där och då fick jag en liten chock. Hade jag verkligen fått rätt papper? 80 poäng för Aysu! Tredje kvalificerande! Herregud vad jag kämpat för det. Vi har kämpat, jag har drömt, jag har klurat och funderat och hittat olika metoder för att ge min underbara saluki chansen att visa hur bra hon är. I åtminstone 5 år har jag drömt om någon form av lydnadsmerit på en saluki, och nu plötsligt är det verklighet. Jag grät gläjdetårar halva vägen hem i bilen…

Väl hemma var det dags för nästa chock. Jag hade tolkat Ebrahs protokoll som att hon fick någonstans över 30 poäng. Så var det inte. Jag hade kollat på minuspoängen… 61 poäng fick hon, och det är utan tvekan mer än förväntat!

Kort sagt känns det här som en underbar tävlingsdag och jag är nu extremt(!) peppad att kolla upp framtida tävlingar, göra seriösa träningsplaneringar och kämpa för bättre resultat. En sak är dock säker: nästa gång Aysu tävlar, då blir det i fortsättningsklass. Jösses. Vilken grej.

Posted in Hjärngympa, Tävling | 6 Comments

Ny bur och tävlingsförberedelser!

Imorgon är det dags att tävla! Herregud. Vad jag har gett mig in på? Vi har inte tränat lika ordentligt som planerat, inte alls, därför är mina målsättningar lägre än vad de var när jag anmälde mig till tävlingen. Rallylydnad är det alltså som gäller, nybörjarklass för båda två.
Jag hoppas på att få kontakt med hundarna innan vi går in på banan, hoppas att klara första skylten med båda hundarna, sedan får det gå som det går. Fokus kommer i alla fall vara på att få en bra känsla. Eventuella bra poäng är bara bonus. Första inomhustävlingen för Aysu och första tävlingen någonsin för Ebrah… Det kan gå precis hur som helst.

Idag har vi lekt lite och lagt in några lätta(!) tricks, inget mer än så. Vi slutade när det var jättekul. Förhoppningsvis är det den känslan de kommer ihåg imorgon.

Från klockan 7 är sekretariatet öppet och för att ge hundarna mesta möjliga tid att landa i miljön så kommer jag satsa på att vara där ungefär då. Vi har en halvtimmes resväg dit, så det är inte så farligt för att vara tävlingsdag.

Däremot fick jag lite panik i onsdags. Jag behöver ju “förvaring” av hundarna när de inte tävlar. Det är vanligtvis inga problem eftersom de är lugna i bilen. Vad jag inte hade tänkt på är att tävlingen kommer ta flera timmar och att det bara kommer vara några få plusgrader utomhus. Det blir kallt i bilen då!

En tygbur behövde köpas, en mindre än den enorma jag redan har. En bur som Aysu kan vara i men som jag vid banvandring kan ha båda i, lite tillfälligt sådär.

Problemet är att burar i billighetsaffärer tenderar att vara på tok för små för mina hundar och burar i riktiga djuraffärer ofta är gräsligt dyra. Då är det tur att internet finns och ännu mer tur att det finns tokigt bra webbshoppar!

Min jättestora bur köptes från 4 Dogs och leveransen då gick på ynka två dagar. Därför letade jag upp en ny bur där, en stor men mycket billigare (och snyggare) än vad de brukar vara i fysiska butiker. Idag, 1½ dygn efter beställningen gjordes, så kom buren!

Jag är jättenöjd och nu kommer vi nog kunna koppla av.
(Självklart kommer jag lägga in mjuka saker i buren också, här testar vi bara storleken)

Posted in Tävling, Vardagen | Leave a comment

En motvillig morgonrastning…

Vintern ångrade sig, det blev plusgrader, regn, plusgrader, regn… I princip all snö är borta och i morse när vi skulle ut visade termometern att det var nästan 4 plusgrader ute.

“Det är ju varmt!” tänkte jag och bestämde mig för att strunta i täcke till Aysu. Vi skulle visserligen gå en lite längre runda, men inte ens hon borde frysa när det är så varmt ute.

När vi kom ut började Aysu genast fundera på hur hon skulle komma in igen så snabbt som möjligt. På första gräsplätten utanför innergården satte hon sig snabbt för att kissa, därefter hann hon väl ungefär 10 meter bort på samma gräsplätt innan hon bestämde sig för att bajsa.

“FÄRDIG!” tänkte Aysu och började sedan dra hemåt. Hon ville verkligen inte vara ute.

Vi fick vänta lite på att Ebrah skulle bli klar också, därefter gick vi in. Det var ju faktiskt skönt att slippa duscha av smutsiga hundben och få lite mer tid hemma på morgonen, men någon längre runda gick vi alltså inte…

Senare idag ska vi ta igen det där. Då blir det täcke på och en tur till skogen. Förhoppningsvis är Aysu lite mer positiv då.

Posted in Vardagen | Leave a comment

Riktigt snöiga bilder!

Snön ja… Jag gav mig självfallet ut med hundar och kamera när det var snökaos i Stockholm. Vi valde att ta oss till skogen flera dagar i rad och till några fina ängar som avslutning på veckan. Full fart, lyckliga salukis och lördags gick vi faktiskt en koppelpromenad för att vila trötta muskler… Det är tungt att springa i halvmetersdjup snö!

33 snöiga bilder… Jag hoppas att ni gillar dem!

This slideshow requires JavaScript.

Posted in Vardagen | 1 Comment

Att hitta rätt hundras.

Nu ligger vi i sängen alla tre. Efter en lång, aktiv dag har vi inte direkt lust att göra annat. Vi började dagen med att träffa en vän och hennes hund. Vi var ute i flera timmar, hundarna lekte massor i den djupa snön och allt var trevligt.

Utöver det har vi passat på att fika lite, hundarna hade lite att fundera på när det plötsligt kom in en ny hund i deras hem och nu på kvällen har de fått testa en aktiveringsleksak som kräver lite tankeförmåga.

På grund av det här så är mina hundar nu trötta. De vill inte gå fler långpromenader, inte träna något mentalt. De vill sova. Visst skulle de orka en promenad om jag absolut ville, visst skulle vi kunna genomföra ett halvdant träningspass. Men de själva, de kommer inte bjuda på något sådant.

En ordentlig långpromenad med lösspring och några minuters tankeverksamhet så är mina hundar lyckliga, trötta och sovandes.

Alla hundar är inte så. Alla hundar ska inte vara så. Vänner och bekanta pratar om hur de börjat dagen med flera timmars träning på brukshundklubb, sedan gått en rejäl långpromenad och att hundarna ändå säger “Ska vi göra något kul?!” om ägarna går mot ytterdörren.

Det är sådant som får mig att tänka att jag har helt rätt ras. Jag skulle bli stressad om hunden alltid ville mer, aldrig tvekade. Jag vill aktivera mina hundar ordentligt och sedan se hur de är lyckliga med det. De skulle aldrig passa som polishundar, som tävlingshundar i lydnadseliten eller liknande. Däremot passar de utmärkt som aktivt sällskap till mig, de passar utmärkt som promenadsällskap, som lekkamrater till mig och att träna dem i lydnad är rejält utmanande både för mig och dem även om vi kanske aldrig når elitnivå.

Vilken tur att hundar är olika och att det bland alla olika hundraser går att hitta en som är precis rätt!

Posted in Vardagen | Leave a comment