En vecka för två salukis.

Den här veckan har vi faktiskt någon form av planering, det ni! Det hör inte till vanligheterna. Anledningen till den lilla planeringen är att vi på lördag ska iväg på lure coursing-träning. Aysus ben är bra efter skadan, båda hundarna känns jättefina i stretchingen. Vi har ingen anledning att inte åka. Visst är båda tjocka nu och Aysu är i dålig kondition, men de är inte så tjocka och otränade att de inte skulle klara av en träning. Trots allt är en bana på träning ca 400-600m lång för det mesta och mina dårar springer lösa åtminstone en timme per dag.

Nåja!
Hur ser veckoschemat ut då? Jo, såhär:
Måndag: Långpromenad, lösa på äng. Rallylydnadsträning på kvällen.
Tisdag: Långpromenad med lösspring i skog. Stretching efteråt.Onsdag: Långpromenad i skog, Ebrah lös hela tiden Aysu lös mot slutet.
Torsdag: Långpromenad i koppel, stretching efteråt.
Fredag: Långpromenad i koppel, delvis i skog.
Lördag: Lure coursing-träning
Söndag: Långpromenad i koppel (kanske lite lösspring) med stretching efteråt.

Hade det blivit som jag velat, då hade det varit promenader med lösa hundar i skog varje dag. Tyvärr var jag sjuk i början av veckan och orkade helt enkelt inte några “avancerade” promenader. I tisdags lyckades dessutom Aysu få ett sår på tassen, på ovansidan av en tå. Inget hon påverkas av, men när hon sedan sprang lös i onsdags så slog hon upp såret igen. Därför blir det koppel på fram till lördag. Att springa på en äng lär inte vara några problem. Det påverkar hela våra promenader, det blir inte av att vi tar oss till “spring-skogarna” när inte båda kan vara lösa.
Nästa vecka hoppas jag att det blir mer lösspring och mer rallylydnadsträning, men först ser vi fram emot en mycket rolig helg!

Posted in Vardagen | Leave a comment

Bilder!

Senaste tiden har vi mest njutit av att äntligen kunna vara ute igen. Aysus ben är bra igen och hon kan därför leka med Ebrah, gå rejäla långpromenader och ja, vara ute helt enkelt. Vi kan leva ett så aktivt liv som vi vill, endast hindrade av hur usel kondition vi alla tre har fått nu. Herrejösses så otränade vi är! Som tur är så går ju det att ändra på.

Ett flertal gånger har kameran fått följa med ut. Istället för att skapa en miljard blogginlägg om olika promenader kommer det därför bilder från några dagar här. Jag hoppas att ni gillar bilderna!

This slideshow requires JavaScript.

Posted in Vardagen | Leave a comment

Små bra saker.

Ibland kan det vara mycket bra att fokusera på de små positiva sakerna som finns i vardagen. Min hjärna fylls lätt av negativa tankar ibland, framförallt när någon hund inte mår helt perfekt.

Just nu kommer jag på följande saker för oss:
Aysus ben blir bättre och bättre.
Ebrah har helt slutat stjäla skor ur skohyllan (jäklar vilken skotjuv hon varit!).Om inget konstigt dyker upp så ska vi snart tävla rallylydnad på en favoritklubb.
Jag kommer överens med symaskinen och kan sy massor av roliga hundsaker.
Hundarna är fortfarande löjligt enkla och trevliga vad vi än gör och de trivs utmärkt ihop (det är sådan vardagslyx som verkligen känns.. lyxig).
Ebrahs stretching går verkligen jättebra nu.
Någon dag ska jag skriva ett lite mer ordentligt inlägg om hur jag tar hand om mina hundar i vardagen. Det kanske inte finns något intresse från andra för ett sådant inlägg, men sådana här små saker får mig att fundera lite extra på det, därför vill jag ha det nedskrivet, för egen skull.

Posted in Vardagen | 2 Comments

Film från en skogspromenad.

Såhär kan det se ut när vi är ute och går. Som det är nu får Aysu gå i koppel eftersom hennes ben inte är helt bra än. Det blir dock bättre och bättre för varje dag som går och nu kan vi gå 5km-promenader utan att hon får ont.

Igår gick vi just en så lång promenad. Ebrah kunde vara lös i princip hela tiden (undantagen var de två gånger vi mötte människor och när ett rådjur dök upp). Aysu fick strosa på i flexi för att ändå känna att hon hade lite frihet. Mot slutet av promenaden bytte jag så att Ebrah fick gå i flexi och Aysu fick gå lös. 1½ timme var vi ute och jag hade väldigt nöjda hundar efter det.

Jag är otroligt glad åt att ha fått till såpass bra inkallning på hundarna att jag vågar låta dem vara lösa under de flesta av våra långpromenader. Den friheten det innebär är fantastisk!

Posted in Vardagen | Leave a comment

Slottsbesökare.

Ja, när vi var vid Strömsholms slott kunde jag inte låta bli. Det blev ett foto på hundarna med slottet som bakgrund och jag har flera anledningar att vara nöjd med den här bilden.

Först fotograferade jag bara med mobilen, med hundarna kopplade. Jag såg dock vilken enorm förbättringspotential det fanns där. Det skulle vara värt att fotografera med ordentliga kameran. Jag ställde upp hundarna lite mer prydligt och tog av kopplen.

Sedan kom det lilla problemet att jag bara hade mitt enorma teleobjektiv på. Jag var alltså tvungen att gå långt från hundarna för att alls få med hela dem på bilden och ännu längre bort för att få till en hyfsad bakgrund. Folk rörde sig i området på alla möjliga sätt, med hundar och barnvagnar osv. Inte många, inte nära, men de fanns där. Ändå stod båda hundarna kvar så som jag lämnade dem. Även Ebrah stod kvar!

Så, jag såg en bildmöjlighet, ansträngde mig för att förverkliga den och hundarna visade sig vara lydiga nog att låta mig ta bilden på rätt sätt. Sådant händer inte varje dag!

Resultatet:
DSC_6507

Posted in Vardagen | 2 Comments

Ebrahs officiella utställningsdebut avklarad!

Ja, jag fick ju för mig att vi skulle fjanta runt i ring, så det gjorde vi! Jag anmälde till årets största vinthundsutställning och igår åkte jag dit med hundarna. Aysu är ju skadad, så hon fick inte vara med i ringen, men Ebrahs debut blev av i alla fall.

Efter senaste tidens problem med skadad Aysu, sjuk matte (varit nästan konstant sängliggande en vecka) och lite annat trassel så kan det knappast sägas att Ebrah är i toppform. Jag har slarvat med hennes träning och hon är dessutom i lite högt hull. Man känner med lätthet(!) revbenen, men hon har massor av muskler och blir det lite mycket fett på dem, då ser hon lätt enorm ut. Det är precis vad som hänt nu.

Kanske var det därför domaren inte älskade henne, kanske var det min vimsiga handling som ställde till det, men det spelar mindre roll. Ebrah var glad för det mesta, tyckte att domaren var konstig som gick långsamt fram till manken istället för att flyga fram och tjoa “HEJ HUNDEN!” men lät sig övertygas om att stå stilla ändå. Innan jag ställer ut igen så ska vi absolut åka på utställningsträningar, lite för hennes skull men mycket för min skull. Jag är ingen utställningsmänniska, kommer aldrig bli, men det är ju bra att kunna ge hunden en bra upplevelse när vi väl är i ringen.

Domaren tyckte i alla fall att Ebrah var fin, rastypisk, hade sött uttryck och mycket bra rörelser från alla håll. Jag håller med. Det har hon. Inga överdrifter exteriört, supersöt och rakt igenom tokigt bra just för att hon inte är så extrem. På många sätt och vis har hon samma goda kvalitéer som sin mormor, min älskade tant, vilket glädjer mig mycket.

På utställningen fick jag även möjlighet att träffa två av Ebrahs bröder, Ebrahs far, Ebrahs farfar och ett gäng andra släktingar till både Aysu och Ebrah. Mycket kul!
Idag har vi inte gjort mycket alls, en 1½ timmes långpromenad där Ebrah kunde vara lös i princip hela tiden. Det var hon värd och hon njöt nog av varje sekund.



Posted in Tävling | 3 Comments

Stygnen är borta!

Äntligen. 11 dagar efter att Aysu skadade sig så kändes det lämpligt att ta bort stygnen. Eller ja, “lämpligt” är en underdrift, det kändes helt nödvändigt. Igår började hon ge sig på stygnen som hon annars ignorerat fullständigt. Under natten till idag började hon plötsligt skrika, utan tvekan på grund av sitt ben. Hon har sedan sett lite smått besvärad ut hela dagen, men har inte reagerat det minsta när jag tryckt på själva såret.

Jag började med att ta bort de stygn som satt där såret såg som bäst ut, drog lite försiktigt i huden för att se att det verkligen var läkt ordentligt. Sedan fortsatte jag lugnt och noga tills alla 9 stygn var borta. Aysu låg avslappnat på sida i min säng och såg faktiskt ut att uppskatta det hela. Jag tror att stygnen hade börjat klia en hel del.

Hon kommer få gå kopplad och med lätt skydd på benet några dagar till, för säkerhets skull, men det känns bra att hon är av med stygnen nu i alla fall. Om en liten stund ska vi ta en rastningsrunda hem till min mor. Hoppas för allt i världen att det går bra… Jag kan ju inte låta bli att vara lite nervös trots allt.

Posted in Hundhälsa, Vardagen | Leave a comment